Fortfarande kan jag känna när det är kväll eller särskilt när det är söndags kväll, en tryckande känsla över bröstet. En skavande, orolig känsla, ska jag nu gå iväg och jobba igen!
Men då slår det mig att jag behöver aldrig gå iväg och jobba igen, (om jag inte vill eller känner det så igen, att det hade varit roligt).
Fast visst saknar jag mina goa arbétskamrater, vårdtagarna och min arbetsplats, men jag saknar inte slitet eller arbetssättet, som bara blev värre och värre. Man skulle springa fortare och fortare och prestera lika mycket på samma lilla tid!!
Är så himla glad att jag tog steget, beslutet att hoppa av ekorrhjulet och sluta arbeta, särskilt detta året med denna pandemin som utbröt. Nu hade jag redan slutat förra våren så beslutet berodde inte på det!
Att man får så lite utbetalt efter att man jobbat sedan man var 15 år, det är en annan sak. En sak som inte, hade blivet mer av, om jag så hade fortsatt att jobba!
Det var som min man sa, det är bara till att bestämma, när du vill bli av med din halva lön och så var nog fallet, fast det var nog högre fall ändå.
Men det gör det samma, för ledigheten är guld värd, att kunna göra (precis nästa i alla fall) vad jag vill, vilken dag jag vill och vissa dagar kan man göra ingenting, för man blev inte färdig med det dagen innan:O)
Nu kan jag sitta och läsa med gott samvete, jag kan sitta vid min symaskin och jag kan vara i trädgården när det är bra väder till det, precis som jag vill!
Just idag ska jag nog sy färdigt det sista blocket från Nadra block nummer 14 och så ska jag gå en runda!
Och så måste jag läsa lite i min sista påbörjade bok!
Vad ska du göra idag?
