Tänk ju närmare man kommer ju tyngre blir det!
Man känner det som om man inte orkar en dag till!! Men visst gör man och snart har dom fyra veckorna försvunnit och man är tillbaka igen:O)))
Men man ska inte klaga, utan vara glad för att man har ett arbete och att man orkar arbeta, trots att man ibland är trött.
I min generation har man arbetat sedan man var femton år och inte studerat halva sitt liv, som det måste göras nu för tiden.
Inte konstigt att både kropp och ibland själ säger ifrån.
Inga stora planer för semestern blir det här, lite små turen runt omkring och så tillbringar vi den mesta tiden i vårt lilla krypin:O))
Har planer att ta dit min nygamla Pfaff symaskin som jag köpte för en billig peng på auktion...Så ett underlägg till den är det just nu som står på agendan...
En skräpkorg och en nåldyna också kanske:O))
Den går så tyst så man hör den knappt...inbyggd övermatning och nål trädning, helt ofattbart på en så gammal maskin...
2 kommentarer:
Pfaff var den första maskinen i mitt liv. Den lärde jag mig sy på och den hade minsann snygga mönstersömmar också... då i slutet på femtiotalet!!
Så skönt att du får semester nu och att ni inte har en massa måsten inbokade redan utan tar dagen lite som den kommer!
Ha det allra bäst och kramen till dig!
Visst orkar man säkert jobba ytterligare en dag även om det inte känns så...men varför chansa om man inte behöver ;)
Kram Lizzan
Skicka en kommentar