Denna helvetes djävla sjukdom.....Den jagar en, den biter en i knävecken, i hälarna och den kryper in under skinnet, in i magen och in i ens hjärna....
Där stannar den kvar, dag och natt, framför allt på natten så man inte kan komma till ro och få sova!
Trots att man förhoppningsvis inte har den, fast det vet man aldrig... Den slår ner som en bomb, från ena dagen till en annan kan man vara dödssjuk,det är helt ofattbart!!
Det sista halvåret har hela livet kretsat kring någon form av denna sjukdom....
Det började med att min storebror fick matstrupcancer utan någon förvaring,så kunde han inte svälja..
Varken äta eller dricka, fick åka på strålning och på cellgiftsbehandling och nu ligger han sedan en månad tillbaka i Lund och är opererad och det kommer bakslag på bakslag, snart vågar man inte svara i telefonen om det är något nytt som hänt...
Samtidigt fick en arbetskamrat bröstcancer, med allt som det tillhör och nu, det sista precis innan nyår fick min väninna sedan länge, bröstcancer och ska just idag starta med operation och strålning...
När man sen har ett arbete, där man ser denna sjukdom varje dag, i olika stadier, så känner man sig till slut sjuk själv..
FUCK CANCER! säger jag bara!
Då är det tur och skönt att man har ett intresse en hobby som man helt kan "nörda"eller rota ner sig i. En hobby där tyglapparna får ta över och stilla ens sinne...
Ett sinne som kan ta till sig och tänka på något annat ibland...
Mitt sinne är fullt av dessa tygbitar som nu har blivet en snart färdig topp, bara sista kanten kvar som ska väljas, ljust eller mörkt!?