tisdag 23 februari 2021

Under isen!

 Det fruktansvärda sjukan som jag varit så orolig, rädd och ångestfylld inför i över ett års tid, är inte förbi på långa vägar. Trots att kurvan nu går stadigt neråt och det inte alls är så många fall som det  var för en månad sedan, eller inte, för det hinner vända snabbt, beroende på var man bor!

Trots att man följer alla restriktioner som finns, inte träffar några inomhus, knappt utomhus heller. Man tvättar händerna avigt och rätt och man spritar sig så man luktar som ett helt systembolag! Man går inte i gallerier, man går inte på gym, man går inte på några fik eller restauranger, men man går på en promenad varje dag och man går till sin lokala affär och gör veckans inköp en gång i veckan. Försöker vara så försiktig man bara kan.  Inte träffar sina barn eller barnbarn, vänner eller kamrater, firar födelsedagar och jul i tvåmannalag,  inte fått en fysik kram av någon annan på eviga tider.....

Men ÄNDÅ ramlar man dit, faller på målsnöret och blir drabbad av skiten, man får alltså Covid 19!!! Och jag har ingen aning om var jag hittat smittan!

Man blir så fruktansvärt besviken, både på sig själv och särskilt då på vissa andra som inte bryr sig och sprider detta runt sig och klara sig ifrån det. 

Det är inte bara jag som fått det, utan Km fick  det också, av mig så klart, innan jag visste vad det var jag hade! Eller om han hade det först?? det vet man ju inte!?

Men nu börjar vi ta oss upp över kanten igen, upp från dödsskuggans dal, börjar se tunneln i mörkret,  hoppas och håller alla tummar och tår att vi inte får ett bakslag. Dagarna går och vi är fortfarande jättetrötta, hostiga och rädda för återfall!

Idag har jag första dagen på mer än två veckor haft min symaskin igång och tyckt att det varit roligt. 

Tycker maten smakade rätt så bra idag och är inte riktigt så trött som jag varit de andra dagarna. Varit ute och gått runt kvarteret, för jag är inte smittsam längre, det tog slut med det förra måndagen. Därför brydde jag mig inte om att vifta med en korsbelagd flagga, när jag mötte någon på trottoaren, vilket jag dock inte gjorde.

Så mina vänner var rädda om er, ta vaccinet när det blir er tur och tänk på att du när som helst kan bli drabbad, trots att du följer Tegnells alla lagar och regler!
















3 kommentarer:

Annika sa...

Kan bara önska er fortsatt tillfrisknande. Kram Annika

Catarina C sa...

Men så väl att du är på benen igen och att ni klarat er någorlunda och inte behövt vara inlagda på sjukhus. Önskar dig av hela mitt hjärta att det går rätt väg för er nu.
Kram Catarina

Kerstin sa...

men så tråkigt att höra! Men skönt att ni går på rätt håll igen.
Ja man är skiträdd för att få det. Jag ännu mer då jag har ett par grejor som gör att jag är i en riskgrupp. Blir också förbenad på alla som struntar i allt och gör som dom vill ändå. Kan bara hålla tummarna att man slipper sjukan.
Krya på er båda nu och ta det lugnt. Var rädda om er
Kram Kerstin