tisdag 4 december 2018

Den mentala åldern?

Vilken är den?

 Vilken är din mentala ålder, hur känner du dig i själen jämn fört med kroppen.?

Känner du att kroppen hänger med fortfarande lika bra som själen, eller tvärt om!

Jag vet inte om jag direkt har tänkt tanken att jag skulle vara gammal, att tiden skulle gå så rysligt fort ifrån en...att man varje kväll man lägger sig har förbrukat en dag till av sitt liv!

Och har jag tagit till vara på den dagen tillräckligt?

När man träffar  före detta skolkamrater och man ser hur de har förändrats, sedan man gick tillsammans i skolan..men när man börjar prata så faller man in i sina gamla roller som man hade då. Man känner samma känsla för någon annan som man kände då och man fattar inte vart tiden tagit vägen.
Då är min mentala ålder 15 år igen!

När man ser på barn och barnbarn och man ser hur mycket de växer och blir äldre, då känner man sig ibland jämngammal med dom!

När man är tillsammans med goda vänner och arbetskamrater, då känner man sig i samma ålder, trots att det kan vara många års spann på detta!

När man träffa okända människor som uppskattar en för den man är just nu och kanske enbart ser ens ålder utanpå kroppen, då är min mental ålder något annat!
Får man då en uppskattning som känns inombords, då kan man sänka sin ålder några tiotals år igen.

Vissa dagar när det är surt och jobbigt på både jobbfronten och hemmafronten, då kanske man önskar sig några år äldre så man kunde bestämma själv över sin tid och görande.

I årstiden skiftningar så kan jag också känna åldersnojja, visst går allt mycket lättare på våren och sommaren, när man får dofta in naturen och kan tillbringa så mycket tid man kan ute!

Då känner man sig inte som fyllda sextio och mer därtill!

Mycket tankar, ord och funderingar och jag får väl komma fram till att åldern är enbart en siffra!!!



Inga kommentarer: