lördag 26 december 2020

Annan dag JUL.

 Idag hade min mormor haft födelsedag när hon levde. 

Min mormor var en helt fantastisk människa..

 Hon var född 1889, uppfostrade och födde upp 8 barn, och ett barn som dog i späd ålder. Hon arbetade och slet, steg upp och städade hos det finare folket, tog hem stryktvätt och strök och lappade om nätterna och tidiga mornar. Med en man som nog för det mesta var frånvarande och dog tidigt..Jag har aldrig träffat min morfar, som var nog på sitt vis och sätt, som män  var på den tiden.

 Men mormor var mycket före sin tid, i sina tankar och handlingar. Hon var mer frispråkig än min mamma och jag kommer väl ihåg när jag träffat en pojkvän och inte ville följa med mina föräldrar till mormor över helgen, utan ville hellre vara hos honom. Han bodde hemma hos sina föräldrar och jag fick gärna vara kvar hos dom. Men det gillade inte mamma, men där tog mormor mig i försvar och tyckte hon var tramsig, för skulle något hända, så kunde det hände när som, ansåg hon:O)) 

Så rätt hon hade och nu har vi varit gifta i 45 år nästa år!

 Det var alltid en dag som var bokad i Karlskrona hos henne. Vi firade henne och i alla år var hon lika glad när vi var där. Ibland hela släkten, mostrar och kusiner, stora släktkalas var mer vanlig på den tiden, trots att hon bodde i en liten etta med toalett i fastun så fick vi plats allesammans. Till och med att ligga över, toaletten var stor, så där kunde några ligga:O))

Under matsalsbordet gick också bra att husera, särskilt för oss barn...

Ja, tänk var tiden förändrats och då är jag inte särskilt gammal:O))

En liten parantes om hur en Annandag kunde vara på 60 - talet. Nu firade nog många på helt nya vis, detta året och då kan man tänka tillbaka på det med glädje och hoppas det kommer något gott ur hela den här pandemin.!


                                     Här sitter mormor, nog den sista födelsedagen.



                                           Här sitter hon på Hasslö en sommar:O)




2 kommentarer:

Gudrun sa...

Så fina minnen.Jag saknar min mormor varje dag.Hon föddes 1885 och dog alldeles för tidigt.Jag var bara 7 år, så vi fick inte många år ihop.Ändå har jag så starka minnen av henne.Det är väl det som kallas kärlek.Våra mormödrar finns inne i vårt hjärta!

Elisabeth sa...

Ja, som sagt fina minnen man har av sina förfäder. Tänk att de alltid skulle sitta bland massa blomster vid högtidsdagar.