torsdag 27 juni 2013

Sanningen?

Min mormor var född i slutet av 1800 talet och var redan gammal när jag var liten..
Men hon var en mycket klok och förståndig kvinna.
Hon hade uppfostrat 13 barn?. Helt ofattbart för en fattig strykerska.....och städerska....
Morfar träffade jag aldrig och jag tror inte att hon hade vidare hjälp eller stöd ifrån honom...

Hon hade många tankar och sanningar...
Bland annat så sa hon alltid "Utav barn och fyllehunnar får man alltid reda på sanningen..."

Det tänkte jag på häromdagen när jag passade mitt barnbarn...
Då tittar hon på mig och säger: Mormor! när jag nyper  på mitt skinn på armen, så blir inte det skrynkligt, varför blir det det på din árm?

Ja! Vad svarar man, att det är tur att hon inte knep mig på låret:)))))

På mitt sybord i kväll:



3 kommentarer:

Maja sa...

...eller mig under armar och haka;-)

Tack snälla Immi för allt fint som Du skickade till mig och Sanna!
En sak glömde Du iaf. och det var att berätta vad Du vill ha i stället!!!
Fundera på det annars kanske du får något som du absolut inte vill ha;-)
Kram//Maja

Bibbi sa...

Sanningen är ju precis den!!
Jag böjde mig ner och kramade mitt barnbarn en gång när han var liten... plötsligt frågade han: Är du gammal farmor?? Inte vet jag vad han såg i urringningen?!:D
Din duk blir jättefin...skynda dig så vi får se den färdig :P
Kram

Helena sa...

Och mitt ett barnbarn hade en period då hon älskade att leka med mitt gäddhäng, "Det är så mjukt och mysigt".
Då är det ju positivt med gäddhäng!