Fattar inte hur det kan vara mer än fyra veckor sedan min operation?. Hur drygt och hur ensamt det ibland är, så på något vis så försvinner dagarna!?
Det blir inte mycket gjort och det lilla som blir gjort det tar dubbelt så lång tid som i vanliga fall.
Jag har fortfarande svårt för att komma ut, det blir inte varje dag och inte varannan heller.....
Har jag tur så kan min snälla dotter förbarma sig över mig, när hon är ledig och låta mig åka med till affären och då blir jag jätteglad.
För köra bil har jag inte provat på ännu och jag som alltid cyklade till allt jag skulle, det har jag inte heller testat!
Kan undra när man vågar hoppa upp på cyklen igen....?
Nu är det bara till på fredag, sedan ska jag ta bort gipsskena, då ska det bli spännande och se och känna hur jag tar mig fram utan att gå på gipset!
Idag blev jag extra glad, då telefonen ringde och det var min son, som bor i Jönköping. Han hade en körning hit ner med sin lastbil och ville gärna komma inom och få lite mat...Så det fick fixas fram lite makaroner och köttbullar:O)))
Tänk så lite som gläder en!!!
Symaskinen står och tittar lite surt på mig och jag närmar mig den lite sakta, vill så gärna göra så mycket och snart så kan jag visa upp en löpare som jag har fixat ihop, trots att jag fått trampa på hälen, så lite går det ändå framåt:O)))
3 kommentarer:
Jo du Immi... tänk vad lite som kan skänka glädje!! Det har ju gått framåt med stormsteg för dig och visst vågar du cykla igen!! Har man en gång lärt sig det så sitter det i vet du väl??
Symaskinen kan ju få stå där och sura ett tag... desto gladare blir den när du tampar igång den!!
Ha det gott
Kram
Jag håller tummarna att det snart är fullt ös hos dig igen.Det låter ju gå åt rätt håll.
kram Gudrun
Ja, 4 veckor går fort och du har din operation bakom dig. Jag har min framför mig om 2 veckor. Men min op sitter längre upp än din, jag ska få en ny höftled, den gamla har bråkat med mig ett halvår. Konvalecenter är och blir vi. Ha det så gott" Kram
Skicka en kommentar